Elina - Lyckan tänder en i sänder

Det är mycket nytt som händer, och i.o.m. det har jag även tagit mig friheten att byta bloggsida från blogg.se, till wordpress.


Från och med nu kommer jag blogga på:

Den här måndagen missade jag inte bussen tillbaka till Bygdeå, som förra veckan. Yey! Jag och P gick i onödigt god tid för att vara säkra på att jag skulle hinna med. Inte nog med att jag hann med bussen, jag fick åka gratis dessutom! Det fick alla som steg på bussen, och alla blev lika glatt överraskade då den kvinnliga busschauffören sa; "Det är bara att stiga på! Det är gratis idag!". Man slapp helt enkelt betala, då datorn/maskinen i bussen var borta. Jag har inte varit med om det tidigare. Så där sparade jag in 85:-...! Riktigt nice.

Har varit i Skellefteå i helgen igen. Jag åkte dit i torsdags kväll, och tog därmed en långhelg, för att kunna stanna där så länge som möjligt. Vi kommer ju inte kunna ses förrän om drygt 2 veckor, då jag till helgen ska iväg till Piteå igen för rep och konsert på Acusticum, och sedan turné i Norrbotten, vilket i sig ska bli jätteroligt. Men jobbigt att jag och P kommer måsta vara borta från varandra så pass länge. Men jag lever i tron att dessa dryga 2 veckor kommer gå relativt fort ändå!

Så det var en underbar helg med mys, film, promenader, surströmming, choklad, och fisherman friends

♥

 

 

Nu är jag tillbaka efter en otroligt, otroligt, intensiv och rolig rephelg med Arctic Light, och ett par kortare vistelser i Skellefteå med P.

Det är alltid lika roligt att träffa gänget i AL igen. Fantastiskt härliga tjejjer! Och vilken föreställning det kommer bli! Oj oj oj, det ska bli såå otroligt spännande med vårt uruppförande i Acusticum i Piteå den 4 oktober! Den nya föreställningen är verkligen helt annorlunda mot vad vi gjort tidigare. Det kommer bli riktigt roligt. Och sen turnén i Norrbotten på det. Kul!
Tur att systra mi ännu är i Kalix. För nu fick jag äntligen laddaren till min systemkamera så jag kan fota litegrand! Har längtat efter att få gå omkring och fota i omgivningarna här, och nu blir det av! Kanske ikväll. Måste bara ladda det lilla batteriet först.

Eter att ha slutat vid 14 nån gång på söndagen, åkte jag iväg till Skellefteå igen. Jag åkte hellre dit 14:45 än att sitta och vänta på bussen till Bygdeå, som skulle gå först 16:05. Bättre att utnyttja tiden till nåt bra. Vi lagade mat och såg på "Tillbaka till Framtiden". Har inte sett den förut, men den var rolig faktiskt. Hejja 80-talet. Det roliga i 2:an var ju när de reste till år 2015 (från 1985, alltså 30 år framåt i tiden) och det samhället hade flygande bilar och allt möjligt sånt där science fiction-grejs. Riktigt såå snabbt har väl inte utveckling riktigt gått, dock. Haha.

Så skedde det ett litet missöde på morgonen då jag skulle åka tillbaka till skolan vid 8:20. Vi missbedömde väl tiden litegrand så jag missade bussen... Och tokigt nog fick jag vänta med att åka tillbaka, tills klockan var 12:40, då det var först då som det gick en buss som faktiskt körde förbi Bygdeå. Det var ju inte riktigt meningen att jag skulle missa skolan sådär, men, vad gör man? Hejja kollektivtrafiken igen. Menmen, man lär sig av sina misstag. Nästa gång kommer vi säkert gå till busstationen överdrivet tidigt.

Men jag måste erkänna att det var roligt att "måsta" dröja där lite extra länge i alla fall.

Jag och P

Sitter just nu på rummet på Framnäs Folkhögskola. Är på rephelg med Arctic Light, och ska repa intensivt nu inför det stundande uruppförandet av vår nya föreställning den 4:e oktober.

Var till P igår... Vi såg film och mös. Benjamin Button. Verkligen en underlig, men ack så bra, film. Jag tyckte om den.
Så... jag åkte till Piteå från Skellefteå idag, och det var världens krångel med bussarna, som var proppfulla så jag och P fick stå ute i regnrusket i säkert 45 minuter minst och vänta på att det skulle lösa sig. Visserligen gjorde det det, men det kändes fruktansvärt drygt. Jag tycker inte om när det ska krångla sådär...de skulle ha bjudit samtliga resenärer på biljetten, tycker jag, när de ska krångla sådär. Riktigt oproffsigt... Jag menar, folk blir ju sinkade som bara den, om de har tider att passa. Riktigt dåligt.
Menmen, vi sa det, att det antagligen var någon mening med att det hände också... Guds vägar är ougrundliga, som man säger.

Menmen, det var skönt att träffa P igen, trots att det bara var 4 dagar sen sist. Tänk att 4 dagar kan kännas så långa?. Nog för att det var en kort visit den här gången med, men i alla fall.
Jag åker dit igen, nästa fredag, så kan jag vara där heeela helgen.

♥

Jag brukar inte lägga upp egna videoklipp på bloggen särskilt ofta... Jag vet inte varför egentligen.
Hursomhelst. Idag tänkte jag ladda upp ett klipp från tuben. En visa jag skrivit själv, för någon vecka sedan.

 

Ja, en liten uppdatering kanske vore på sin plats...

Den här helgen stannade jag kvar i Dalkarlså. Jag åkte hem förra helgen, vilket var skönt. Men bussresan till Kalix, som tar runt 5-6 h, känns så himla dryg. Dessutom är jag ganska opepp på sådana långa bussresor med bussar som krånglar och det sinkar en ännu mer. Jag har varit med om att kustbussarna har krånglat så pass att ersättningsbussar har varit tvungna att komma, och det inom loppet av 2 år. Jag blir så sjukt irriterad på sånt. Visst kan man inte veta sånt i förväg, men det är så galet irriterande. Senast hände det när jag skulle tillbaka till skolan förra helgen. Hm.

Jag gick en liten kortare promenad igårkväll i kvällssolen, på en skogsväg i närheten av skolan och funderade. Jag trivs verkligen här. Jag är förvånad över att min hemlängtan inte yttrat sig så pass kraftigt som jag trodde att den skulle göra. I början var det jobbigt, men det gick fort över på något underligt sätt. Tur att Gud är med och tröstar.
Men, jag menar, naturen här ser ju ut precis som hemma. Norrland. Härligt. Och skolan ligger i en sån fin, avskild miljö. Personalen är trevlig, likaså resten av folket här. Att läsa på folkhögskola har kommit att bli en riktigt positiv överraskning för mig. Man kan umgås och prata med alla, oavsett vad man läser. Folk hälsar och är glada och trevliga, och roliga. Det ska bli riktigt roligt att få komma igång med textilämnena så småningom. Vävning ska jag lära mig nu under hösten. Spännande! Vi har sysslat med växtfärgning under den här veckan.
Men nog går jag ändå och är lite avundsjuk på de som får studera musik. Det hade ju jag också velat göra. Menmen, det var väl inte meningen att jag skulle göra det, detta året. Kanhända att jag söker till musiklinjen här nästa år igen och hoppas på det bästa. För jag gillar verkligen skolan här, och skulle mycket väl kunna läsa ett år till här. Och musik håller jag ju på med ändå. Jag har ju gitarren här och sångrösten följer ju med överallt.

Och av någon anledning har jag haft en hel del inspiration, musikaliskt sett, den senaste veckan. Idag har jag varit ledig, och större delen av tiden har jag suttit och sjungit och spelat på gitarren. Så mina fingertoppar på vänsterhanden är lite ömma, p.g.a. ovanan att spela gitarr en hel dag, nästan.
Och jag har dessutom fått många infall att skriva musik. Visor alltså. Inom loppet av en vecka, har jag fått ner 3 stycken, vilket inte har hänt förut. Alla tre är inte klara, melodimässigt och sådär, men ändå. Det har inte hänt förut att jag skrivit ner 3 olika texter inom loppet av en vecka. Så pass mycket inspiration har jag inte haft tidigare. Men det känns riktigt roligt i alla fall. Sen får vi se vad jag gör av dem. En av dem ska jag i alla fall försöka lägga upp på tuben inom en snar framtid...

I morgon blir det eventuellt Umeå, för ett besök på Myrorna och kanske Röda Korset. Sen skulle jag vilja gå på Lindex och kika på höfthållaren som de har börjat sälja fär 149 riksdaler. Yey!

En jättetanke som slog mig tidigare här ikväll, medan jag satt och såg på Märkesårsgalan från Bergwaldhallen;

 

 

Idag kom vi tillbaka från soldatvandringen. YEY säger jag bara! Den var fantastiskt bra! Massor av historia, promenader, fotblåsor, och överraskningar!

Höjdpunkten var dock det som hände igårkväll, när vi alla i godan ro hade slagit oss ner runt elden på ett fält i Djäkneboda där vi skulle sova. Plötsligt, mitt i "Brev från kollonien" började det smälla i skogsbrynet på andra sidan. Tänkte först att det var någon som var ute och jagade eller något, tills det började komma skott igen, och med en massa rök. Sen, helt plötsligt, kom det fram 4 svenska soldater från 1809, bakom oss, och började ge eld mot ryssarna som befann sig på andra sidan fältet! Jag vart så galet överraskad, och jag tyckte det var helt underbart. Som att föflyttas tillbaka 200 år i tiden, om man bortsåg från E4:an och diverse bilar och saker. Och den unga männen var så stiliga i sina uniformer. Ojoj, me like! Så stiliga! Kan ju inte låta bli att bi kär i varenda en. I loved it.

Jag sparade en liten pappersbit jag hittade på ängen, från deras laddningar, som luktar krut...Hihi.



Och nu menar jag ju inte att det bara är gulligull. Givetvis inte... Jag har blivit väldigt fascinerad och intresserad av det som har med kriget 1809 att göra. (Inte bara p.g.a vandringen, utan hela 2009 har ju haft med sig detta).
   200 år sedan det var krig i Sverige. Det är så fruktansvärt lång tid att man inte kan fatta det. Jag menar, hur många generationer är inte det? Med tanke på våra grannländer som var i krig för bara 60 år sedan.
   Själva tanken att det har varit krig i Sverige känns så underlig för mig. Det känns så fruktansvärt långt bort och overkligt. Men nog blir jag också tung i sinnelaget vid tanken på kriget 1809. Tappra män och unga pojkar som stred på slagfälten... Den tanken slog mig igår med soldaterna som överraskade oss. Att det var sådana unga pojkar som stred på slagfälten. Det ger mig en ordentligklump i magen. Och det känns så konstigt att tänka att det var så det var.

Jahapp... nu sitter jag här på rummet vid skolan. Jag kom hit igår kväll kl. 19:00 och blev upphämtad vid busshållplatsen. Jag åkte från Kalix 12:55, så resan tog 6 timmar. Underligt nog kändes det inte så jobbigt att sitta så länge på bussen. Jag hade liksom förberett mig på att det skulle bli segt, i.o.m. att hela eftermiddagen skulle gå åt. Men det gick bra. Lyssnade på Beatles i stort sett hela vägen ner. Mycket bra musik alltså.
   Men det var jobbigt att fara hemifrån. Huvva...

Jag var jättetrött igår, så jag gick och lade mig redan efter kl. 22 någon gång. Jag sov hela natten och vaknade vid 07:20...
   Uppropet är i matsalen kl. 11 så det är lite mer än en timme kvar.
   Det känns spännande, men givetvis läskigt och lite ledsen är jag ju såklart. Men jag antar, och hoppas, att det blir bättre om ett par dagar... Jag antar att det kommer kännas lättare när man kommer igång med själva studierna och när man lära känna folk och så...
    Jag tror att det är den långa bussresan som får det att kännas som att det är så fruktansvärt långt hem. Visserligen är det en bit, men, jag kan inte tänka mig att det skulle ta mer än 4 timmar, på sin höjd, att köra hit med bil..Bussarna ska ju stanna överallt och vänta hela tiden. Det är ju det som tar tid.
   Nåväl, nu har jag ju inte bil, så det är ju buss som gäller för min del, och visst går det bra. Även om man kanske inte kan komma hem så jätteofta, men då och då i alla fall.

Idag var det bröllop! Sara och Anders gifte sig i Björkfors kyrka, och det var ett fantastiskt fint bröllop! Björkfors kyrka är så vacker, och stämningen var så fin gudstjänsten igenom. Och jag var så otroligt glad över att få sjunga för dem under bröllopet. En stor dag med många tårar och många skratt. All lycka och välgång önskar jag er båda! <3 <3 <3

Ja, och i morgon reser jag söderut... till Dalkarså. Det har hänt så fantastiskt mycket den senaste veckan, att jag inte riktigt fattat ännu att jag faktiskt flyttar ner dit i morgon!! Det känns inte som att jag flyttar, mer som... att jag reser bort för några månader. Så morgondagen kommer bestå av packande, genomgång av packningslistor och funderingar.  Hemlängtan kommer att göra sig påmind, det kan jag lova. Bussresan tar 6h... lite tungt känns det att det är så pass lång tid det tar att ta sig hem, menmen. Det ska nog gå bra iaf. Det är ju något jag måste göra, att flytta och göra någonting. Jag har ju varit hemma ett helt år ju, efter studenten, och jag hade nog inte orkat ett år till. Jag behöver ta mig någonvart till att börja med, och att studera textildesign kommer nog att bli fantastiskt roligt och väldigt nyttigt dessutom! Jag hoppas verkligen att det kommer ge mig så pass mycket att jag därefter kommer kunna sy. åtminstone en del, egna kläder och sticka och grejja. Det ska bli riktigt spännande. Sen ska jag försöka söka mig till någon musikutbildnitng på någon folkhögskola eller liknande. Visskola, eller folkmusiklinje, det återstår att se. Allt vilar i Herrens händer och tack käre Gud för att jag får stödja mig mot Honom! Annars vet jag inte hur jag hade orkat med allting som rör sig omkring och inuti mig.  Thank you Jesus!

Nu är jag hemkommen från Piteå, efter att ha sjungit för kungafamiljen med Arctic Light i förmiddags. Jag kan sammanfatta det hela med ett ord; kallt.

Ja, hemma igen.... men inte så länge...
Nu får jag återvända till att försöka skriva listor och grejja med det jag kommer behöva ha med mig, för på söndag åker jag ju. Hjälp, så fort det går. Jag börjar bli lite nervös och smått skräckslagen, men det hör väl till.
   Morgondagen kommer bestå av massa fixande och grejjande i.o.m. att tre dagar har fallit bort under veckan. Det kändes ju inte sådär jättebra, men men, det ska väl gå ändå. Hoppas jag.